Litteratur

ALEKSIS KIVI

FINLANDS NATIONALFÖRFATTARE 175 ÅR

Författaren ligger på sin dödsbädd i en liten stuga. Svetten pärlar i hans bleka ansikte. Som för att trotsa det oundvikliga, sträcker han upp sin hand mot taket och utbrister: Jag lever, lever. Stunden senare är den 38-åriga nationalförfattaren död.

KJELL WESTÖ

Författare, punkare & borgarbracka!

Om han hade kunnat skriva perfekta fyra minuter långa popsånger, hade han aldrig börjat skriva femhundra sidor långa romaner. Vi besökte författaren och musikfantasten Kjell Westö i hans hemliga skrivarlya i Helsingfors gamla arbetarkvarter Berghäll och snackade om punk, språk och om hans fjärde och avslutande Helsingforsskildring.

 

MIIKA NOUSIAINEN

Om hallonbåtar och svensk socialdemokrati

Finländare av den lite äldre generationen tampas med tre olika trauman: Sverige, långdistanslöpning och spriten. Det skojar författaren Miika Nousiainen. I debutromanen Hallonbåtsflyktingen, som kommer ut på svenska i höst drar han brödrafolkets fördomar mot varandra till sin spets.

MONIKA FAGERHOLM

Om konsten att förstöra hundratals sidor god prosa

Monika Fagerholms Glitterscenen är en av höstens mest efterlängtade boksläpp. Men romanen har varit minst lika efterlängtad av författaren själv. Vi drack morgonkaffe med Monika i Helsingfors och snackade om olycklig kärlek, mordhistorier och om konsten att radera hundratals sidor med god prosa.

PERTTI JARLA

Den finska träbenhumorns förnyare

Pertti Jarla kallas den finska träbenhumorns förnyare. När hans seriestripp Fingerpori hamnade på Helsingin Sanomats kultursidor, blev den lika delar risad som rosad. Men nu har Obscen-Riitta och Heimo Vesa hittat en permanent plats på finländarnas frukostbord. Vi träffade Fingerporis pappa över en bit blåbärspaj på Kiasmas museumcafé i Helsingfors.

ZAC O´YEAH

Sverigefinneförfattaren under Indiens sol

När redaktören för den här nya svenskfinska kulturtidskriften, ödmjukt undrade om jag skulle kunna skriva några personliga rader till det första numret härifrån Indien där jag bor (och där jag dessutom troligen är den enda svenskfinska kulturpersonligheten) kändes det givetvis som en exceptionell ära. Åtminstone grunnade jag för mig själv att detta betyder att jag är nästan berömd – så långt borta som i Göteborg.